Min pappa dog igår, jag känner mig ledsen och tom. Men samtidigt vet jag att han är hos Gud i himelen, men saknaden är lika stor ändå. Idag har vi försökt fylla dagen med en promenad, vila och lite tid vid badstranden. Det är så jobbigt bara när man måste springa efter Benjamin var femte sekund när man känner sig trött och låg. Men nu sover han och jag kan sätta mig ner och bara tänka och skriva av mig lite.

Jag skulle åkt och hälsat på pappa på sjukhuset igår, men på mogonen fick jag ett telefonsamtal av mamma att pappa gått bort på morgonen. Jag blev så ledsen. Kändes hemskt att han fick dö själv utan någon som fanns vid hans sida. Jag hade gärna funnits där och hållt honom i handen så han fick känna att någon brydde sig. Min pappa har levt så mycket ensam under lång tid i sitt liv. Man känner nästan lite skuld fastän att mycket var hans eget fel. Sista åren i hans liv var iaf mycket bättre än när jag växte upp. Han var mycket gladare och man upplevde att han tog tag i livet mer då. Jag och Jimmy gav honom en dator och då fick han lite mer att pyssla med också än innan. Så jag tror inte att han kände sig lika ensam. Sen hade han en fantastisk granne som han umgicks med varje dag. Så jag tror Gud verkligen gav honom mer att glädjas över på slutet.

För ett år sen fick han  en ovanlig sjukdom som ca 1 på 2 miljoner får....den har ett svårt namn och det finns inte så mycket information om den eftersom att så få får den. Han blev sjuk i september men inte diagnostiserad förrän i mars i år. Men vi i familjen visste inget om hans sjukdom för att pappa har varit lite förvirrad och knappt förstått själv om hans sjukdom.
Så nu för lite mer än två veckor sen så blev han jättedålig och fick lunginflammation, det kombinerat med hans sjukdom verkade inte vara så bra för han har under dessa två veckor bara tynat bort. Igårnatt fick han kramp i lungorna och dom försökte få ur en massa slem men det gick inte och på morgonen så orkade han inte mer och dog.


Allt har gått så fort, för vi visste ju inte om hans sjukdom förrän för två veckor sen och det känns så konstigt att han bara är borta nu. För på slutet var han så glad, han ringde typ varje dag och skrattade...även om det kanske var lite överdrivet....men jag är ändå tacksam för att han kände sig så fylld av kraft och mod. Han sa att han hade fått uppleva Jesus på nytt, att den helige anden fyllde honom så mycket så han stog i sitt kök och bara skrattade helt själv hur länge som helst. Det måste varit helt fantastiskt!!!

Anledningen till att jag skriver allt detta är för min egen skull för att jag ska kunna bearbeta allt...jag gör det bäst när jag skriver.

Kvällen innan pappa dog så kände jag det på mig...på kvällsmötet på hampe så sjöng louise en sång som handlade om livet och att man kan få komma till Jesus, och när man dör att man kan få flyga till Jesus. Det vr som att Gud talade rakt in i mitt hjärta att nu ska pappa få flyga till Jesus. Ni ska få höra den jag lägger in en länk från youtube.

http://www.youtube.com/watch?v=PANiveIKVX0

Efter mötet lyssnade jag på den flera gånger och kände att Gud nästan förberedde mig på vad som skulle hända, jag sa till Louise att den här ska jag ha med på min pappas begravning...fastän att han inte dött än.